Min vän Anton

Min vän Anton har det fan inte lätt! Idag samtalade jag med honom i den nya trendflugan mobiltelefonen och allt verkade frid och fröjd. Klockan var runt 15.30 och han hade nyss ätit frukost, den stackarn.

Några timmar senare när jag var hemma pratades vi vid via ett chattprogram då han helt sonika förklarade för mig att hans chef ringde och beordrade honom att ta sig ner till krogen som dem arbetar på. Men inte för att arbeta. Inte för att skura pissoaren, eller plocka cigarettfimpar. Inte slänga ut nån pundare, eller ställa sig i disken. Inte skura golvet efter helgens sista pizza, eller placera ut hundratalet värmeljus i de missfärgade ljuslyktorna. Nej, han blev beordrad att åka dit för att dricka kall öl! Då måste jag fråga mig själv, var i HELVETE är min chef då?!

För det vore ju faktiskt rätt festligt om man fick ett brev hem från CSN, för personerna som arbetar på CSN har inte fattat det där med att prata i telefonen än (alternativet att hela företaget anställer döv personal), där det står att man bör ta sig till närmaste pub för att svepa ofantligt farliga mängder sprit. Vem skulle vilja ha det så? Poor old bastard!

Som tur är ska jag hälsa på honom inom kort, lika bra att banka lite vett i den karln samt hans pepparkaksdeg till kompis, Burman.